tisdagen den 14:e maj 2013

När man fått äran att föreviga..

Jag vet inte om det finns så mycket vackrare saker att få fotografera än en gravid kvinna. Så fantastiska former och så nära ett nytt liv. Det är så stort i livet så man nästan kan ta på känslan. Eftersom jag själv varit där tre gånger så vet jag ju hur det är. Hur det känns. Kan minnas känslan som igår. Finns nog ingen graviditet som är en annan lik. En del är den en fasa för, en del har aldrig mått så bra i hela sitt liv. 

Min barndomsvän Erika var alltså i Småland häromdagen hela vägen från Holland där hon numera är bosatt och tillsammans med sin sambo driver en professionell hästverksamhet där de arbetar fram hopphästar på internationell nivå (hennes hemsida hittar ni HÄR). Så roligt att få ses igen!
Vi åkte till ett fint ställe jag, Erika och Mickan och så satte vi igång. Ja, om vi säger som så här..stackars gravida kvinnan som fick utstå både det ena och andra när jag satte igång med alla tokideér. Att vara en till vid sidan av som kunde hjälpa till med ideér gjorde ju bara saken ännu bättre. Skratt som återigen sitter kvar länge efter en sån fotografering. Kan bli lite så när man till exempel bestämmer sig för att lägga en höggravid kvinna i en vårig skog med vitsippor och lite sånt, det verkar väl helt normalt eller.. Ni får en liten glimt av alla mängder med bilder som togs.

Tack för att jag fick äran att föreviga detta.
Kram från mig
♥ 











  

måndagen den 13:e maj 2013

Måndag igen då :)

Då är det måndag igen och jag kan ju helt klart säga att det tar emot att behöva skjutsa knoddarna till förskolan igen efter ljuvliga lediga dagar. Annars tycker jag minsann att måndagar känns bra. Lite sådär ordning och reda känsla på måndagar. Så mycket frisk luft och ledighet vi haft och dagarna har gett oss så mycket härligt från morgon till kväll. Men nu är det som sagt måndag och det blir nog bra med lite rutiner igen innan sommaren kommer på riktigt. Idag är det lite gasenibottenkänsla för mig när det gäller min utbildning. Hard workwork får det bli nu så jag får allt klart som klart ska bli. Struktur och beta av sak för sak i rätt ordning är det som gäller. Så nu tar vi ny vecka och jag tackar för de där dagarna vi haft som fyllt kropp och själ med så mycket frisk luft och fina människor.

Efter skola och förskola ska vi till Bvc och sen till tandläkaren med alla barna.
Blir en fulltecknad dag från morgon till kväll.
Hepphepp måndag var det.
Ha det fint och hoppas ni också fått lite ledigt!
Take care <3 Kram


Psst.. Bilder jag tagit på våran lilla Amanda :)

söndagen den 12:e maj 2013

Den där känslan av liv

Njuter som en tok i själen av värmen, fullt med skor i hallen, leksaker på trädgården, barnskratt som tränger ända in i hjärtat, glädje, bus, småtjejerna i somriga klänningar, cyklar som används och läggs på barnavis på gräsmattan, dinosaurier som äter upp hästar, små knoddar som behöver middagsvila, kvällspromenader ner till vattnet, syskonkonflikter som ska lösas, tallrikar till sju vid middagsbordet och högtryckstvättskänsla efter, tålamod kring trots och envishet, flickhår som ska borstas, tvätt som ska tvättas, disk som ska diskas, plock och fix, kramar och närhet, osminkad och håret på trekvart och kvällar som två vuxna sitter hullerombuller i soffan och andas ut efter fulltöshärliga dagar. Lediga dagar. Dagar då man får vara med och skapa barndomsminnen hos de små. Smutsiga händer, båtturer till obebodda öar, korvgrillning, studsmattor och frisk luft i lungorna. Jag har fått för mig att det är sånt man minns.

Lediga dagar på bästa vis kring alla oss sju här i huset. För de är ju inte här de små alla alltid och det är sånt som sitter där och känns. Men nu är vi här och då känns det också. Bäst. Jo, men visst det är fullt ös med fem små barn för kropp och knopp, så det är inte så att jag sitter här och försöker gulleduttifiera livet kring småbarn;) Vi har också vakennätter, trots, gnäll, sjuktider, ketchup på väggen, kladdiga mathänder som dras av på kökssoffan och tredje världskriget i småbarnsformat ibland. Men det där hör ju till och ingår liksom i paketet. Jag vill ha det där också. Var sak har sin tid. Jag har skrivit det så många gånger förr, livet är inte svart eller vitt. Det är en blandning. Man får lära sig att hitta sin grundkänsla i vad lycka är. Att hitta balansen i livet som gör att den där känslan sitter där och gnager i regn och solsken. Såna här dagar betyder lycka för mig. Lyckan över att få leva och att hemmet och livet liksom används.

Känslan av det där kärlekskaoset som blir när vi alla är samlade. Jag njuter så spricker och jag älskar´t fullkomligt! Sen är ju våren här på riktigt med nästan lite inslag av sommar. Allt sånt där gör mig så levande! Allt sånt där behövs när man är inne i en enormt hektisk period. Det är så mycket nu det sista i skolan med certifieringsarbeten med praktik och dokumentation i både massage- och personliga tränardelen och på måndag påbörjar vi examensarbete och livet fortsätter ju runtomkring det där också. Det är liksom några ordentliga krafttag som måste till innan vi står där med våra förhoppningsvis godkänt i handen i början på juni. Det känns som att såna här lediga dagar vi har nu med alla barnen är några rejäla andetag som ger en massa energi för att kunna andas sista veckorna. För det är mycket med det där nu. Då är det så viktigt att kunna ge sig själv några dagar utan tankeverksamhet kring det. På måndag (imorgon) är jag på igen och då är det gasen i botten som gäller.

Men nu. Nu fortsätter vi med hundra par skor i hallen, sommarklänningar och fika i trädgården :)
Var rädda om er! Kram från mig






måndagen den 6:e maj 2013

Bland stenmurar och vackra vänner :)

Det är konstigt det där med hur livet kan leda oss till ny vänskap. För mindre än ett år sedan lärde jag känna Malin och senare hennes Stoffe och helt plötsligt tillhör de den där viktiga klanen i mitt liv. Ni vet en sån där hög med människor som är väldigt betydelsefulla. Familjen och ett gäng med vänner (gamla och nya) som känns lite extra i hjärtat, det är sånt som är som balsam för själen.

Sen att de går med på att bli utdragna till en gammal slottsruin och lyssna på mitt tjötande och fnissande över hur glad jag är att få fota dem och att jag står och tokskrattar när de ska klättra på tegelstenar som är lite sådär hundraårigt slitna, det är ju en stor eloge till dem för det. För fnissig blir man när man får fota något så fint. För HUR galet vackra är dom de där folket! Inifrån och ut. Och så den där borgen eller slottsruinen där någon kung varit för hundratals år sedan, den var så vacker så jag ville helst flyttat dit. Stenväggar med klättrande gröna växter och hemliga gångar och stora fönster att kasta upp foto-objekten i och en sol som sken från en blå himmel. Lite som att komma till Italien en stund, fast i Växjö.

Ojoj.
Ha en riktigt bra dag goa läsare!
Själv har jag skola med stress och stresshantering på schemat.
Intressant.
Kram från mig :)
 








 






 
 


lördagen den 4:e maj 2013

Jack Johnson, jordgubbar och vårfåglar

Mannen har varit iväg och jobbat och jag har haft lördagsförmiddag med jordgubbar och förkovrat mig i böcker jag längtat efter att ha tid att bläddra i och så har jag haft bästa telefonsamtalet med storebror som tydligen varade en och en halv timme och det roligaste av allt är väl egentligen att han bor hundra meter bort över kullen. Men det är något visst det där med telefonprat så det blev det idag. Han inspirerar mig utan att han vet det till att hålla på med sånt jag vill och att följa mitt hjärta och jag blir påmind om att fortsätta tänka på att omringa mig med människor som gör mig väl.


Han är fotograf och en förebild för mig i fotograferandets konst och vi pratar ISO och slutartider och sånt viktigt och jag säger att jag vill bli bättre på det där med att fota när det gäller tekniken. För en hel den handlar ju om teknik även om jag tycker att mycket handlar om känsla. För skulle jag fota utan känsla så kan det kvitta. Fotandet för mig är ett skapande. Jag har massor att lära och det är det som är så härligt.

Jag har hittat vad jag älskar att fota mest. Människor. Människor är levande ting och det är det jag gillar i det. Ögon som berättar något, personligheter, ansiktet med uttryck och kroppar som lever ett liv. Imorgon har jag fått lov att fota några galet vackra människor. Extra vackra just för att jag tycker om dem som människor på insidan också. Det är något visst det där med att fota människor. För mig iallafall. Jag blir liksom lite överaktiv och sprallans glad av det där. I sommar har jag fått äran att fota tre bröllop. Hur kul som helst. Ansvarsfulla uppdrag som jag ser fram emot och tänk var sprallans glad jag kommer bli av det.


Dörren står öppen, solen skiner, fåglarna kvittrar, jordgubbarna är slut, mannen i mitt liv är hemma igen och grillen är varm och steker köttbitar för fullt och "på-låtsas-nybakta-brödet" är färdigt i ugnen och Jack Johnson sjunger för fullt i högtalarna och slåss om uppmärksamheten med vårfåglarna. Idag är en bättre dag än igår. Alla dagar kan ju inte glänsa, så funkar inte livet. Lite tänk om, tänk rätt hände nog över natten :) Bra lördag det här!

Snart tar vi båten och far till sjöss och ska njuta av lördagskvällen med något av det mest rofyllda jag vet. Vara vid glittrande vatten i en båt med han den där fina människan jag lever med och bara vara. Ja, förutom att jag minsann ska försöka visa mina storfiskarkonster och sjunga den där visan på någon rolig dialekt om "när storfiskarAnna talar om hur många fiskar ho fått" ;) Lite så tycker jag det kan få bli..

Ha det gott fina läsare och tack så innerligt för att ni hänger här hos mig!
Kärlek - Kram


fredagen den 3:e maj 2013

Älskade ungar ♥

Vilken ära att få vara vuxen i eran värld!
Att vara den som ska försöka ha svar på allt ni undrar.
Att vara den som är vaken på nätterna när ni är.
Att vara den som torkar tårar och skrattar med er.
Att vara den som sparkar fotboll och leker sjörövare.
Att vara den som löser syskonkonflikter med er.
Att vara den som brer en macka och häller upp mjölk.
Att vara den som hjälper till att skrämma bort tandtroll.
Att vara den som försöker förstå vad det är ni vill och göra så gott jag kan.
Att vara den som finns där i ur och skur, genom eld och vatten.
Att vara den som vinkar hejdå och står med hjärtat i handen några dagar..

Älskade ungar
Finaste folket!